Lars Farago ställde några frågor till
Björn Salomonsson som skrivit purimspelet (Intervjun är gjord 2015 – då hette föreställningen Man med men – Den nya versionen av spelet heter Ester – skönhetsdrottning eller hjältinna)
Man med men
– Vem är du Björn?
– Jag är psykoanalytiker, musiker, författare och forskare. I min profession är jag mycket intresserad av kommunikationen mellan mammor och spädbarn. Det är en ickeverbal kommunikation precis som mitt andra stora intresse, musik.
– Du har skrivit ett Purimspel. Vad är det?
– Jag är uppvuxen i en traditionell judisk och borgerlig familj. Mina farföräldrar invandrade från Polen och min pappa blev en mycket svensk tandläkare som också var ordförande i judiska församlingen i Malmö. Vi levde både i det traditionellt judiska och var assimilerade. Vi firade högtider. Men Purim var ingen viktig högtid. Jag kände inte till att Purim brukade firas med att sätta upp teaterspel. Det blev en överraskning när jag upptäckte att purimspelen har rötter som kan spåras tillbaka till 1400-talet, framförallt hos de Ashkenaziska judarna. Spelen handlar om blod, sex och intriger och innehåller ibland även satir som häcklar religiösa ledare. Purim firas som en karneval eller ett tillfälle att vända upp och ner på dogmer och hierarkier. Man uppmanas dricka sig berusad och häcklar med skramlor, Haman, statsministern som inte lyckas med sitt uppsåt att utrota judarna. Att jag inte visste något om allt det här beror kanske på att Purim var för karnevalistisk och rått folklig för att passa de förborgerligade judarna i Malmö.
– Orsaken till att jag skrev Man med men är snarast mitt musikintresse. Jag har lett klezmergruppen Freilach Express och spelat med Kinor-ensemblen som leddes av Semmy Stahlhammer. Den spelade kammarmusik med judiska förtecken, mestadels från Östeuropa. Vi spelade bland annat musik av kompositörerna som var fångar i Theresienstadts koncentrationsläger. Den mest kände av dem var Viktor Ullman. Men också Shostakovich och Prokofiev som hade en judisk touch i sin musik. I mitt Purimspel har jag kombinerat mina olika intressen, gjort utvikningar från ensemblens vanliga repertoar, tagit med Gershwin, pop och klezmermusik som jag själv har skrivit.
– Vem var Ester?
– Purimberättelsen om Ester handlar om assimilerade judar. Hos dem beskrivs ingen längtan tillbaka till Jerusalem. På så sätt är den en modern historia och den handlar om sådant som tyvärr blivit allt mer aktuellt i vår tid; judeförföljelser och identitetspolitik. Berättelsen är dessutom dramaturgiskt bra. Det finns en bad guy, en stupid guy, en vacker kvinna. Det är starka karaktärer som kunde ha stigit ut ur Commedia del’Arte. Min Ester är porträtterad som en opportunistisk och omedveten flicka, en bimbo. När hennes kusin och fosterfar vädjar till henne svarar hon: Jag är vacker, lydig och drottning av Persien. Men sen tar hon av sig den där masken och genomgår en moralisk förvandling. Hon blir medveten om sitt ursprung, sin tillhörighet och sitt ansvar som judinna.
– Varför förändras hon?
– Där är texten tyst. Jag tänkte på min vän, psykoanalytikern Ludvig Igras bok, Den tunna hinnan. Han skrev att godheten och ondskan finns som potential inom oss alla. Hos vissa människor sker en plötslig metamorfos ”Jag kan inte se mig själv i spegeln om jag döljer min identitet, min judiskhet”. Många som kanske riskerat livet, för att ingripa i ett rån, svarar när man frågar varför ”Jag bara måste!”
– Slutsången i spelet är av Gershwin. Han var en intressant kille, med fattiga judiska föräldrar från Ryssland, som blev väldigt assimilerad, framgångsrik men också rik. När han skrev en opera, föll valet på att porträttera de fattiga svarta i Sydstaterna; Porgy and Bess. Kanske gick Gershwin, som var en rik dandy, också igenom en metamorfos, en förvandling, och började identifiera sig med sitt fattiga förflutna?
Man med men spelas 5 mars 2015 kl 19 i Stockholms stora synagoga Den nya versionen ESTER är på turné 14-18 mars 2016. Läs bibeltexten